På väg hem från Stockholm hösten 2005 formulerade jag målsättningen att vinna Svenskt Derby 2009. Varför gjorde jag det? Jag jobbade som VD för EON Vind och vid ett chefsmöte i Stockholm diskuterades budget och hur man skulle öka engagemanget hos medarbetarna. Jag tyckte att budgetarbetet var lite slentrianmässigt, vi höjer några % från föregående år och så va det bra med det, lite förenklat. Jag ville att det skulle sättas betydligt tuffare och mer utmanande mål i någon typ av skuggbudget som skulle få igång kreativiteten och verkligen ge bonusutdelning om målen uppnåddes. Målsättningen skulle vara på gränsen till det omöjliga men ändå möjligt att nå. Just den tuffa målsättningen skulle trigga medarbetarna på alla nivåer och leda till grupparbete där alla kompetenser inom organisationen skulle nyttjas. Varje medarbetare skulle känna sig betydelsefull och detta skulle leda till kreativ dynamik i gruppen där alla frågade sig ”vad kan vi göra bättre”. På en fråga om exempel angav jag, om jag säger att ” Jag ska vinna Svenskt Derby 2009”. är det nästan en omöjlig målsättning, men direkt efter att målet är formulerat och uttalat, börja kreativa tankar flöda för att hitta metoderna att nå målet. Jag har senare formulerat om målen till ” Vinna Svenskt Derby 2009 och/eller 2010.

 

Bara att få en häst med i ett Derbyfält skulle vara toppen för de flesta hästägare och uppfödare, de flesta kan försöka ett helt liv och ändå misslyckas med den målsättningen. Det säger lite om hur tuff min målsättning är, men det var mest som ett skämt inledningsvis, det var först i bilen hem som den riktiga tanken tog fart.

 

En viktig del var att hitta rätt tränare vilket jag gjorde i Fredrik Reuterskiöld. Tillräckligt gammal i gemet för att ha den nödvändiga erfarenheten och dessutom ung nog att förstå fördelen med lite mer vetenskaplig selektering av hästar.

 

2007 köpte jag 3 hästar på Keeneland, vi selekterar mycket grundligt och lägger ner många timmar om dagen för att hitta rätt hästar. Vi letade naturligtvis efter hästar som skulle stå distans, gärna hästar som vi tror kan gå på både grus och gräs, därför måste vi gå lite på härstamning. Härstamningen använder vi också i stor utsträckning för att bedöma hästens pris i ringen. Bra hingst med mamma som har vunnit eller lämnat många G1 vinnare går inte att köpa till Skandinavien. Det är inte lönt att jaga hästar vi inte har råd att köpa. Vi tittar på mellan 30-50 hästar per dag och vi är på plats de sista 5-6 dagarna på salen. Vi hittar kanske 2-4 hästar per dag som vi går vidare med. Vi gör en grundlig veterinär utredning, biomekanik, hjärta etc. på de hästar vi tycker verkar intressanta. Efter att ha titta på hästar i flera dagar är det bara 2-4 st som klarar alla tester.

Lady Star Line var först ut, ett bra sto behövde jag till en Hingst som jag tog hem från USA då den blev skadad. Deputy S var den andra hästen jag köpte och då hade vi använt de pengar som var budgeterade för köp. Fick vänta ett par dagar på vårt flyg och gick därför och skrotade på Keeneland ett par dagar extra. Det var då vi fick ett tips att gå och titta på Sligo Bay åringen. Vi fastnade för hästen och den gick igenom våra veterinära undersökningar så jag köpte den också. Sligo Star

 

2008 var min son Richard med i USA och vi köpte Aces Star och Frontier Star som härstamningsmässigt och som individer är av bästa sort för att ha möjligheter i Svenskt Derby 2010.

 

2009 var vi åter på Keeneland och köpte Charmed Star som vi hoppas mycket på. Kan förhoppningsvis gå på både grus o gräs.